Förväl

Det är en konstig känsla, att ta förväl av människor och veta att man antagligen aldrig kommer träffa dem igen i hela sitt liv.

Jag fick en logg från en vän på fejsbok. Senast jag träffade honom var på skolan, och vi pratade om att han kanske inte skulle komma tillbaka till skolan, den kommande terminen. Han kommer från Sydkorea och övervägde att göra sin militärtjänstgöring istället.

I meddelandet på fejsbok stod det att han inte skulle komma tillbaka. Kanske kommer jag aldrig träffa honom igen i hela mitt liv. Det kändes konstigt. Vi blev aldrig jättenära vänner, inte sådär att vi skulle åka och hälsa på varandra. Men det kändes ändå lite ledsamt, och väldigt konstigt. Att lära känna en människa och sedan aldrig mer träffa henne i hela sitt liv.

Senast jag hade den här känslan var när jag lämnade Madeira. Jag träffade flera fantastiska människor, men jag vet inte om jag någonsin skulle vilja återvända till den platsen. 

Jag minns att jag tänkte det när två personer lämnade hotellet. En av dem kände jag mycket för, den andra kände jag inte så mycket för alls. 

Jag tänkte att jag aldrig skulle träffa dem igen i hela mitt. 

Det kändes inte ledsamt. Det kändes bara konstigt. 

Jag läste någonstans om själavandring och om att varje person, eller själ, har en grupp själar, som är särskilt viktiga för henne, och att den gruppen med själar kommer att följa henne genom varje liv som hon återföds till.

Så kanske kommer jag att möta någon av de här människorna igen. Att det är något sorts öde.

Mitt tv-liv

I fredags visades det första avsnittet av "Samantha who?" på svensk tv. Serien sändes när jag bodde på Madeira, och jag blev förälskad direkt. Efter att ha sett det första avsnittet i fredags kände jag att jag inte kunde vänta till kommande fredag för nästa, och laddade genast ner båda säsongerna. Och såg dem på en gång. Och nu kan jag inte vänta tills 26e januari när nästa avsnitt sänds i de förenta staterna.

"After a hit-and-run accident left Samantha Newly (Christina Applegate) in an eight-day coma, she awoke with retrograde amnesia, which allowed her to fully function in the world but leaves her with no personal memories of her past. As she began her quest to rediscover herself, she learned that she had been a horrible person. Vain, selfish and potentially surrounded by far more enemies than friends, she made a conscious decision to improve herself moving forward with the help of her eclectic friends and family. ..."

http://abc.go.com/primetime/samanthawho/index?pn=about

Jag har också kommit fram till att serien passar mig särskilt bra, eftersom jag på nyår bestämde mig för att förändra mitt liv. Jag fyller 21 år 2009, och eftersom det tar 7år för alla kroppens celler att bytas ut (7x3=21) kände jag också att jag ville förändra mig själv, mitt inre liv. Jag ska bli snäll, både mot mig själv och andra och särskilt sluta vara så mesig (det räknar jag iof. till att vara snäll mot mig själv..) mmm.... personlig utveckling...

men nu var det den fina tv-serien "samantha who?" som det skulle handla om. Samanthas ex-pojkvän Todd (han är så rar, jag blir nästan lite kär) spelas av den småknubbige skådespelaren Barry Watson, även känd som skådespelare och manusförfattare till skitserien "7th heaven".
Jag har alltid varit svag för fagra män med bruna ögon och brunt, lockigt hår, sedan första gången en snygg kille pratade med mig. Det var på hultsfredsfestivalen och jag var 16år.

Eftersom dagdrömma är ett av mina största intressen ( att ha det som intresse har jag egentligen snott från en kompis, hon skrev det på sin Fejsbok, men jag tyckte att det var så rart och gulligt att jag var tvungen att säga det med), så kan jag verkligen rekomendera "samantha who?" till alla er andra dagdrömmar-fantaster där ute!