Förväl

Det är en konstig känsla, att ta förväl av människor och veta att man antagligen aldrig kommer träffa dem igen i hela sitt liv.

Jag fick en logg från en vän på fejsbok. Senast jag träffade honom var på skolan, och vi pratade om att han kanske inte skulle komma tillbaka till skolan, den kommande terminen. Han kommer från Sydkorea och övervägde att göra sin militärtjänstgöring istället.

I meddelandet på fejsbok stod det att han inte skulle komma tillbaka. Kanske kommer jag aldrig träffa honom igen i hela mitt liv. Det kändes konstigt. Vi blev aldrig jättenära vänner, inte sådär att vi skulle åka och hälsa på varandra. Men det kändes ändå lite ledsamt, och väldigt konstigt. Att lära känna en människa och sedan aldrig mer träffa henne i hela sitt liv.

Senast jag hade den här känslan var när jag lämnade Madeira. Jag träffade flera fantastiska människor, men jag vet inte om jag någonsin skulle vilja återvända till den platsen. 

Jag minns att jag tänkte det när två personer lämnade hotellet. En av dem kände jag mycket för, den andra kände jag inte så mycket för alls. 

Jag tänkte att jag aldrig skulle träffa dem igen i hela mitt. 

Det kändes inte ledsamt. Det kändes bara konstigt. 

Jag läste någonstans om själavandring och om att varje person, eller själ, har en grupp själar, som är särskilt viktiga för henne, och att den gruppen med själar kommer att följa henne genom varje liv som hon återföds till.

Så kanske kommer jag att möta någon av de här människorna igen. Att det är något sorts öde.